Пер Лагерквист «Genius»

Liv, ring samman din människoätt

Se människan, på nyrest kors

I urtidsnattens mänskohåla

En mor som hämtar in om kväll

Att leva i en annan tid än denna

Vi lever som i skuggan utav livet

Kanske det onda har en evig boning

I mörker föddes livet, natt det höljde

Uråldrig är den bäg vår tanke följer

Min tanke törstar efter livets källa

Som en sårad man vid vägen

Ödesnatt, då stjärnan vilar

När förlåten rämnar och guden blir sedd

O evighet, rör med din mörka vinge

O stilla sång ur själens katakomber

Sent i kvällen förs till bålet

Ensam såsom aftonstjärnan

Du min själ bliv aldrig stilla

Vem är du som står bortvänd?

Aftonport till evigheten

Du liv som skulle vara glädjens hem

Du sommarstund då livet själv blir sång

Solig stig är full av under

I livets sommarrike

Fredlös dömdes han av mänskor

Ljus är den famn som mänskotanken söker

Att livets varma källor inte glömma

Så enkelt, stilla är kanhända livet

Inunder andra stjärnevalv än detta

Djupt i skogen ligger skjuten

Svävande på havet i halkyonisk frid

Engång i evigheten okänd sitter

Vem mäter vårt ödes djup?

Det är i oss som allt skall uppenbaras

Se stjärneärar tågar bort

Allt står emot evighetsgrunden

Mater dolorosa (Beslöjad, stilla hon handen stöder...)

Vid betraktande av sommarhimmeln (Du blåa djup, du djup av bara himmel...)

Genius (Knappt anad framför oss skrider...)